16.09.'05.

"Folksjälen bland invånarna här karaktäriseras av en mycket kraftfull och gripande värme och vänlighet grannar emellan – oavsett nationalitet. Byn har dessutom en stark dragningskraft som kallar och lockar till sig sina forna invånare. Denna kraft frammanar mer än en vanlig samhörighetskänsla eftersom dess invånare - nuvarande eller före detta – känner ett behov i djupet av sina hjärtan att komma tillbaka och de får närmast föraningar om att byn kallar.

Denna hemtrakt kan vara hemlighetsfull, fylld av minnen och kan tyckas ha en osynlig hand som lockar er tillbaka till oss. Hemtrakten kan vara ett outplånligt sorgligt minne, ett eko av lidande, eller en t.o.m en helt felaktig bild av verkligheten. Hemtrakten behöver dock inte ha någon magisk, förtrollande kraft eller för den delen, någon möjlig livsstig. Minnena behöver inte heller vara långt från verkligheten, utan de kan vara här mellan hjärta och hjärna, mellan den möjliga verkligheten och den verklighet som gäller.

Allt det vi inte vet och inte förstår idag, får framtidens stigar utvisa.

Att komma tillbaka till den omgivning som vi tillhör, som vi inte kan leva utan, till vilken vi känner närhet, är något vi ofta tänker på. Vår själ brinner där långt borta. Själen glädjer sig över återkomsten.

I många nationers historia finns det perioder av folkvandring, avsked och ankomst. Både den serbiska och den tyska befolkningen utbytte traditioner, kulturer och seder med varandra. Det syns nu och kommer att synas i kommande generationer, såväl hos våra invånare i Serbien som hos utvandrade tyskar som en gång har bott hos oss.

Historien är grym, men jag hoppas att vi lär oss av andras misstag som har begåtts många år före oss, innan vi ens var födda. Kom ofta tillbaka till oss. Ni ska veta att ni alltid är varmt välkomna eftersom ni tillhör oss. Jag såg samma tårar i våra invånares ögon som i era. Sivac såg det liksom alla andra som har ett stort hjärta. Denna omgivning kallar på er och vi väntar på er."

Folkets Hus direktör i Sivac
Slavica Tešović